Saltöknar, oljfält och urgamla gravar

Väster: Al Dhahirah

Al Dhahirah betyder «rygg» och är beteckningen för den halvökenliknande slätten, som sträcker sig från de nordliga Hajarbergens västra kant ända fram till den stora arabiska sandöknen — Rub al Khali.

För mer än 4000 år sedan bröt och smälte man koppar i stor stil i bergen bakom Ibri. Denna koppar levererades sedan med skepp till Mesopotamiens och Indusbäckenets högkulturer.

Det var början till den stora sjöfarts- och handelstraditionen. Kvarlevor från denna tid hittar man idag i form av stora slagghögar och framför allt otaliga gravar i form av stenplattor som staplats och som påminner om bikupor, samt stora cirkelrunda gravar för många personer.

Nekropolen i trakten kring Bat och Amlah är världens största från denna epok och hör därför till UNESCOs världskulturarv.

Ibri var en gång i tiden en viktig omslagsplats för Arabiska havets ökända pirater. Trots att dessa tider sedan länge är förbi, imponerar fortfarande den stora Sug och den ståtliga fästningen mitt i oasen.

I gränsområdet till Saudi-Arabien ligger de illa beryktade saltsjöarna Umm as Samim, «giftets moder». Ett område som än idag trots moderna fordon nästan är omöjligt att tränga igenom. Lika avvisande som de angränsande slätterna i detta gränsområde verkar, lika viktiga är de dock för landet. Här kring Fahud befinner sig de viktigaste oljefälten och därmed näringslivets medelpunkt i Oman. Denna region är Omans hetaste — temparaturer över 50 grader Celsius är normala på sommaren. Skugga finns ej, solen bränner i lodrät linje ned på uppfordringsanläggningarna, heta vindar verkar bränna sönder allt.