Tolerans, framsteg, tradition

Befolkning & tradition

Oman är en ung nation i uppbrott. Hälften av befolkningen är under 18. Tack vare ett framstående hälsosystem, som av WHO klassats som världens mest effektiva, har människornas sannolika livslängd de senaste tjugo åren stigit från 49 till 71 år.

I omaniernas ansikten och språk kan man upptäcka deras långa tradition som ett sjöfarande folk.

Många familjer levde i flera generationer i de gamla handelsfilialerna i östra Afrika och Baluchistan och pratar fortfarande svahili och urdu. Hudfärgen är oväsentlig. De flesta gästarbetarna kommer från Indien och Pakistan — en liten minoritet från Europa.

I Oman är män och kvinnor jämlika. Kvinnor är ute i förvärvslivet och man träffar på dem i företagsledningar och i regeringen. Oman är den enda staten på Arabiska halvön med kvinnliga ministrar. Många kvinnor bär traditionell klädsel, men en stor del har också västlig klädsel. Det finns inget tvång på att bära slöja. På universitetet finns däremot en obligatorisk andel män, då de unga kvinnorna här har majoriteten.

«Statensöverhuvudet är sultanen.»

Sedan 1996 har sultanatet en egen författning. Parlamentet består av två kammare: det konsultativa rådet och statsrådet. Alla kvinnor och män över 21 år har såväl aktiv som passiv valrätt.

Unter sultan Oaboos regentskap sedan 1970 har livet i landet förändrats drastiskt. Före 1970 hörde stridigheter mellan olika stammar, analfabetism och epidemier till vardagsbilden. Idag är landet en förebild när det gäller hälso- och utbildningsystem. En modern infrastruktur underlättar livet även i de mest avlägsna trakterna.

Islam är länken mellan landets olika grupperingar och skyddar den kulturella identiteten även i tider med extrema förändringar. Islam har i Oman utvecklat ett eget ansiktsdrag — Ibadiyah. Denna rättsskola från år 700, som omfattar en majoritet av omanierna, har demokratiska grunddrag och präglas av stor tolerans och fredlighet. I Oman finns även kristliga och protestantiska kyrkor och hindutempel.